Joppis<3
Det var 2009 och jag var den lyckligaste i världen, det var fredagen då vi skulle åka och hämta den lilla vita fluffbollen. Han var en Vit blåögd dvärgvädur på några veckor.När jag såg honom för förta gången viste jag att han var min drömkanin. Han hete Diesel men vi döpte honom till Joppe :3 hehe. När vi kom hem släpte vi ner honom i en orange bur som vi hade innan. Sen lämnade vi honom i fred resten av kvällen så han kunde komma tillrätta.
På slöjden började syrran att gör ett kaninhinder och vi byggde hinder hos mormor och morfar. Det började så klart med att joppe inte ville hoppa men om man puttade lite på hans rumpa så hoppade han. Så tillslut kunde vi släppa ner han framför ett hinder och han hoppade en bana själv.
Men en dag kom den dagen som alldrig NÅGONSIN fick komma! Joppe hade inte ätit något på en hel dag och han satt bara i buren i ett hörn och ville inte göra något. Vi tog in honom och ga honom medecin som fanns kvar från förra gången han var sjuk. Pappa tvingade mig att åka på simmträning och innan jag åkte tog jag upp joppe och pussade honom på huvudet och viskade "Jag älskar dig"Sen tutade pappa och jag sprang in i bilen. Simmlektionen segade sig fram. På vägen hem hörde vi på "set fire to the rain med adele" Kändes som att jag skulle börja gråta helt plötsligt. Jag visste inte vad det var men helt plötsligt började jag gråta men det slutade snabbt.
vi körde in på vår gata och jag såg att kaninburen stog öppen och att maten var dukad i köket. Jag tänkte att Mamma inte kunde ha lagat mat och passat joppe. Jag slängde mig ut ur bilen och rusade upp mot huset, ryckte upp dören. Och där mitt på hallgolvet låg han DÖD! Min älskade älskade kanin låg död på golvet! Jag satte mig ner bredvid honom. Bad om att han skulle vakna. Tog upp honom i famnen medans tårarna forsade. kramade honom ville se hans blåa ögon som tittade nyfiket på mig. Se han göra glädjeskutten i rasthagen gå ut i skogen med honom... men allt var över, kändes som att jorden gått under. Grät så mycket att jag skakade, kunde inte äta, kunde inte göra något.
Dagen efter var den längsta dagen någonsin!! Jag satt och grät hela lektionerna, tänkte på när jag tog upp honom och pussade honom för sista gången, tänkte på hans himmelsblåa ögon som såg så snälla ut men allt var borta, allt!!! alldrig, mera känna den silkeslena pälsen eller när han slickade mig på handen det gjorde mig så frustrerad. Jag viste inte vad jag skulle göra, ville bara dö! Den där Älskade Älskade kaninen!